Jag glömmer aldrig när jag första gången hälsade på i en förskola. Efter att ha öppnat den svåra grinden i staketet promenerade jag över gården, där spår av lekar låg och väntade på att bli upplevda igen, och klev in genom entrédörren. Barnen var i hallen och höll på att klä på sig för att gå ut. När de såg mig fick jag genast nyfikna frågor: Vem är du? Vill du hjälpa mig med dragkedjan? Javisst! 
Där och då kände jag att för de yngsta medmänniskorna vill jag arbeta.

När jag hade utbildat mig till förskollärare* och arbetade i förskola tänkte jag mer och mer på barnens rättigheter i vardagen. För förskoledagen kan innehålla situationer där barnens rättigheter riskerar att komma lite i kläm. Och barn är ju helt beroende av att vi vuxna ger dem tillgång till dessa. Men hur?
Dessa funderingar blev till sist en bok: Barnets rättigheter: självklarheter och möjligheter – en förskollärares tankar. Jag tror att en förskoledag som helt och hållet genomsyras av FN:s konvention om barnets rättigher (Barnkonventionen) och barnens rättigheter och självklarheter, bidrar till en mer hållbar arbetsmiljö för oss vuxna och en bättre levnadsmiljö för barnen.